Kategoriarkiv: Personligt

Är precis vad det låter som

Ett klokt seminarium

Publicerat av under Akademiker pysslar och fixar, Personligt, Skrivande

Gårdagens seminarium var ett sådant man knappt vågar önska sig. Min text, som jag vägrat att ta i under en vecka, låg där framför alla och verkade till min stora förvåning ha varit fullt begriplig. Jag vet ju att trasslet som finns i min hjärna inte finns på pappret (tack och lov) men det är alltid svårt att våga tro på det. Kommer ingen att genomskåda min förvirring? Avslöja kaoset som ligger till grund för denna mödosamt uthuggna disposition? Nej, tydligen inte den här gången heller. Kommentarerna var kloka och konstruktiva. Några gav mig en aha-upplevelse, andra aktualiserade sådant jag måste komma ihåg att skriva fram och alla inspirerade mig till fortsatt arbete.

Samtidigt känns det lite som att just ha klättrat upp på toppen till Mount Everest för att upptäcka att det gömde sig en hel rad nya Mount Everests bakom det första, som jag också måste bestiga. Jag kan inte bestämma mig för om det gör mig trött eller inspirerad. Kanske just nu mest trött. Och ute är det ett så kasst väder att man mest vill dra ett täcke över huvudet. Jag har bestämt mig för att stanna inomhus och kura hela dagen. Och titta på min hibiskus som är på väg att blomma för första gången på flera månader!

Uppsprickande kreativitet kontra gråblaskig trötthet.

 

Att skriva 2

Publicerat av under Personligt, Skrivande

Att skriva är att reducera möjligheter. Ord för ord stänger man en dörr, ett fönster. Hav blir smutsiga pölar på golvet. Himlar blir sneda, ruttnande tak. Den möjliga texten blir mindre och mindre möjlig. Den färdiga texten är en skugga, ett ofullständigt förkrympt. Något omöjligt i låsta rum förseglat.

Det är antagligen i sin ordning att man blir frustrerad. Samtidigt är den färdiga texten den enda text som är något. Den möjliga texten är ett ingenting. På sin höjd lite dis man blåser undan. Den färdiga texten är ett rum. Med väggar man kan luta sig mot, tak man kan stå under, trappor man kan gå i, fönster att se ut genom. Hur man kan envisas med att värdera den färdiga texten som sämre än den möjliga är en gåta. Ändå är det just vad jag gör den mesta delen av tiden. Några enstaka gånger är jag lycklig över något jag har skrivit. Då brukar det handla om ett par meningar som plötsligt är klarare än tanken. Några få ord där den färdiga texten är så svindlande nära den möjliga texten att de nästan är samma.

 

Möjligheter.

En vanlig dag på jobbet

Publicerat av under Akademiker pysslar och fixar, Personligt

Eftersom det på institutionen cirkulerar en slags missuppfattning om att jag alltid arbetar som en skållad iller på jobbet känner jag ett behov att att klargöra saker och ting. Och vad är då bättre än ett empiriskt exempel? Detta var min måndag:

9.00 Kommer till jobbet. Ännu tröttare än vanligt eftersom klockan var omställd till sommartid. Varför plågar man människor på det viset? Varför kan inte klockan få vara som hon är, hela året?

9.02 Går till pentryt. Gör kaffe.

9.20 Medan kaffebryggaren puttrar slår jag på datorn. Kollar Facebook. Går sedan tillbaka till pentryt.

9.30 Häller upp kaffet. Fikar. Fastnar i en diskussion om sanningsbegreppet. Fredagens seminarium fortsätter att sprida ångest och förvirring bland institutionens doktorander.

10.30 Tillbaka på kontoret. Kollar facebook.

10.40 Börjar halvhjärtat excerpera lite grann. När jag kommer till en sida med uppställda räkenskaper ger jag genast upp. Kollar facebook.

11.20 Lunch

12.40 Tillbaka på kontoret. Fortsätter excerpera. Irriterar mig dock hela tiden på: 1.) att armstöden på stolen är i vägen. Jag ägnar en stund åt att försöka ta loss dem, men misslyckas. 2) Att mina högtalare flippat ur och bara brölar entonigt. Kryper omkring under bordet och drar i sladdar men ingenting händer. Inser att jag nog kommer tvingas kalla in superhjälten Fredrik. 3. Att jag borde klippt naglarna i morse. Jag hatar skriva på tangentbord med för långa naglar. Det stör hela rytmen. Jag hamnar fel på tangenterna hela tiden. En skada från pianospelandet. Håller hela tiden på att ge upp bara därför.

13.15 Ger upp. Kollar facebook

13.35 Börjar skriva detta blogginlägg.

13.45 Fortsätter excerpera. Ger upp igen. Kollar facebook.

14.35 Helena kommer förbi och upplyser mig vänligt om att armstöden på stolen har små knappar som man kan justera höjden med. Man behöver alltså inte göra våld på stolen.

15.00 Möte med min mentorsstudent.

16.00 Äter en banan. Kommer plötsligt ihåg att besvara ett mejl som jag trodde att jag besvarat förra veckan men inte gjort.

16.05 Försöker om igen excerpera.

17.00 För sista gången under dagen ger jag upp. Förutom att excerpera har jag också hunnit kolla facebook, hittat den här sjukt inspirerande broderibloggen och skickat ut min lilla ritning över Flottans organisation i ett öppningsbart filformat till alla inför fredagens seminarium. Packar ihop för att gå hem och övertygar mig själv om att jag kompar ut tid från de tre veckornas senaste ständiga övertidsarbete! Effektiv (nåja) arbetstid: 4 timmar och 40 minuter.

 

En doktorand fjärran från att vara en skållad iller!