Kategoriarkiv: Ostindiefararen Götheborg

Som skatter

Publicerat av under Ostindiefararen Götheborg, Personligt

DSC_0208 Hej bloggen!

Sedan sist har jag skrivit ihop ett någorlunda sammanhängande avhandlingsutkast, lämnat in det och åkt på semester. Efter bara en dag ombord på Ostindiefararen Götheborg hade avhandlingsskrivandet förvandlats till ett blekt, flagnande minne som knappt ägt rum. Jag har ätit frukost bland kanoner, sovit i hängkoj, skavt sönder knogarna på sträva, tunga linnesegel och tänkt att detta är ungefär vad livet behöver innehålla för att vara bra. Nätterna var stjärnklara, dagarna soliga och utsikten från riggen fantastisk. Min rädsla för höjderna krympte successivt ihop till att bara gälla puttingvanten, den korta sträcka när man klättrar utåt för att komma upp på märsplattformen och tvingas hänga som en apa i sina stackars armar. Väl uppe i märsen eller uppe på ett rå vek rädslan undan för den lyckliga berusningen i se hur långt som helst ut över ett solglittrande hav. Det var fint att vara en del av den vänliga, öppna och entusiastiska atmosfär som jag sedan förra gången kommit att förknippa med Götheborg. Jag samlar alla ögonblick ombord och alla möten med människorna där som små skatter att plocka fram vid behov under hösten då det akademiska skrivandet gör mig trött eller den akademiska prestigejakten gör mig ledsen. Så länge det finns en vacker, seglande Ostindiefarare i världen kan man stå ut med mycket.

Just nu ska det dock bli roligt att komma tillbaka till jobbet igen och rota fram det där avhandlingsdokumentet och börja ordna upp allt  jag var lite för trött för att ordna upp innan semestern. Jag bryr mig inte om att Humanisthuset är en kaotisk byggarbetsplats och katastrofzon. Låt borrmaskinerna komma! Jag är redo för allt!

Ibland blir man lite matt

Publicerat av under Akademiker pysslar och fixar, Ostindiefararen Götheborg

Det händer mycket just nu. Nya vindar blåser. Jag har fått ett stipendium så jag ska åka till London i höst och vara där i fyra månader bland sjöhistoriska museer, tunnelbanestrejker och riktiga bokhandlar. Och om mindre än en månad byter jag lägenhet. Jag sitter just nu och stirrar på min ena bokhylla som inom kort ska tömmas och i morgon få en ny färg.

Förra veckan var jag på historikermötet i Göteborg. Temat ”Historia i Sverige – fångad i nationen” som förvandlades till en globaliseringsdebatt kändes inte särskilt upphetsande. Jag tycker det finns något desperat och krystat över hela globaliseringssnacket. Som om världen inte varit global förr. Men jag hade det bra ändå. Jag var på intressanta sessioner. Jag träffade några av alla intelligenta människor jag hoppats träffa och utbytte tankar och åsikter om allt möjligt. Jag fick till och med en glimt av Ostindiefararen Götheborg eftersom banketten på fredag kväll hölls i Eriksberghallen. Staden Göteborg visade sig från sin allra bästa sida med sommarvärme under helgen och så blev jag bjuden av kollegor på en minisemester i skärgården. Tack E & E!

Nu är jag nyss hemkommen från arkivet och ett trevligt seminarium hos CEMAS i världens häftigaste seminarielokal – med Vasaskeppet strax utanför dörren. Leos och Lisa visade dock upp vanans nonchalanta likgiltighet och passerade Vasas magnifika akterspegel utan så mycket som en blick, eller så är de bara inte lika ohälsosamt besatta av gamla 1600-talsskepp som jag.

Jag besökte också som sagt arkivet trots att det inte var målet med resan. Jag kunde inte låta bli. Jag är oförbätterlig. Och genial. För jag hittade en massa skojiga saker i det material jag beställde upp. Men ibland blir man förstås ändå lite matt. Som när man får upp sådana här volymer: