Det händer mycket just nu. Nya vindar blåser. Jag har fått ett stipendium så jag ska åka till London i höst och vara där i fyra månader bland sjöhistoriska museer, tunnelbanestrejker och riktiga bokhandlar. Och om mindre än en månad byter jag lägenhet. Jag sitter just nu och stirrar på min ena bokhylla som inom kort ska tömmas och i morgon få en ny färg.

Förra veckan var jag på historikermötet i Göteborg. Temat ”Historia i Sverige – fångad i nationen” som förvandlades till en globaliseringsdebatt kändes inte särskilt upphetsande. Jag tycker det finns något desperat och krystat över hela globaliseringssnacket. Som om världen inte varit global förr. Men jag hade det bra ändå. Jag var på intressanta sessioner. Jag träffade några av alla intelligenta människor jag hoppats träffa och utbytte tankar och åsikter om allt möjligt. Jag fick till och med en glimt av Ostindiefararen Götheborg eftersom banketten på fredag kväll hölls i Eriksberghallen. Staden Göteborg visade sig från sin allra bästa sida med sommarvärme under helgen och så blev jag bjuden av kollegor på en minisemester i skärgården. Tack E & E!

Nu är jag nyss hemkommen från arkivet och ett trevligt seminarium hos CEMAS i världens häftigaste seminarielokal – med Vasaskeppet strax utanför dörren. Leos och Lisa visade dock upp vanans nonchalanta likgiltighet och passerade Vasas magnifika akterspegel utan så mycket som en blick, eller så är de bara inte lika ohälsosamt besatta av gamla 1600-talsskepp som jag.

Jag besökte också som sagt arkivet trots att det inte var målet med resan. Jag kunde inte låta bli. Jag är oförbätterlig. Och genial. För jag hittade en massa skojiga saker i det material jag beställde upp. Men ibland blir man förstås ändå lite matt. Som när man får upp sådana här volymer: