En vanlig dag på jobbet

Eftersom det på institutionen cirkulerar en slags missuppfattning om att jag alltid arbetar som en skållad iller på jobbet känner jag ett behov att att klargöra saker och ting. Och vad är då bättre än ett empiriskt exempel? Detta var min måndag:

9.00 Kommer till jobbet. Ännu tröttare än vanligt eftersom klockan var omställd till sommartid. Varför plågar man människor på det viset? Varför kan inte klockan få vara som hon är, hela året?

9.02 Går till pentryt. Gör kaffe.

9.20 Medan kaffebryggaren puttrar slår jag på datorn. Kollar Facebook. Går sedan tillbaka till pentryt.

9.30 Häller upp kaffet. Fikar. Fastnar i en diskussion om sanningsbegreppet. Fredagens seminarium fortsätter att sprida ångest och förvirring bland institutionens doktorander.

10.30 Tillbaka på kontoret. Kollar facebook.

10.40 Börjar halvhjärtat excerpera lite grann. När jag kommer till en sida med uppställda räkenskaper ger jag genast upp. Kollar facebook.

11.20 Lunch

12.40 Tillbaka på kontoret. Fortsätter excerpera. Irriterar mig dock hela tiden på: 1.) att armstöden på stolen är i vägen. Jag ägnar en stund åt att försöka ta loss dem, men misslyckas. 2) Att mina högtalare flippat ur och bara brölar entonigt. Kryper omkring under bordet och drar i sladdar men ingenting händer. Inser att jag nog kommer tvingas kalla in superhjälten Fredrik. 3. Att jag borde klippt naglarna i morse. Jag hatar skriva på tangentbord med för långa naglar. Det stör hela rytmen. Jag hamnar fel på tangenterna hela tiden. En skada från pianospelandet. Håller hela tiden på att ge upp bara därför.

13.15 Ger upp. Kollar facebook

13.35 Börjar skriva detta blogginlägg.

13.45 Fortsätter excerpera. Ger upp igen. Kollar facebook.

14.35 Helena kommer förbi och upplyser mig vänligt om att armstöden på stolen har små knappar som man kan justera höjden med. Man behöver alltså inte göra våld på stolen.

15.00 Möte med min mentorsstudent.

16.00 Äter en banan. Kommer plötsligt ihåg att besvara ett mejl som jag trodde att jag besvarat förra veckan men inte gjort.

16.05 Försöker om igen excerpera.

17.00 För sista gången under dagen ger jag upp. Förutom att excerpera har jag också hunnit kolla facebook, hittat den här sjukt inspirerande broderibloggen och skickat ut min lilla ritning över Flottans organisation i ett öppningsbart filformat till alla inför fredagens seminarium. Packar ihop för att gå hem och övertygar mig själv om att jag kompar ut tid från de tre veckornas senaste ständiga övertidsarbete! Effektiv (nåja) arbetstid: 4 timmar och 40 minuter.

 

En doktorand fjärran från att vara en skållad iller!

Att skriva 1

Jag kände mig så himla energisk och kreativ  sedan texten var klar. I fredags smidde jag planer över allt jag skulle göra i helgen. Skriva. Framför allt skriva. Det låter kanske konstigt att man vill skriva efter att inte ha gjort något annat i flera veckor men jag längtade efter att skriva riktiga ord. Hela ord. Ord som inte splittrar sönder tillvaron utan som sätter ihop den. Blodfyllda ord som Kött, Hud, Ängslan, Dagsmeja. Ord som inte frågar eller ifrågasätter som Dimma, Bröd, Ljus. Ord man kan använda till att bryta sig ut. Ut ur istidens järnhårda korsett. Som Sol.

Jag var så säker på att hitta dem. Jag hade dem till och med, ett tag. Några minuter inne på BC över skrivblocket och två gräddiga pannkakor var dessa ord i min hand. Men nu är det söndag. Det snöar. Och jag hittar inte ett enda ord helt plötsligt. Jag bakar Bröd istället och känner mig som Cora Sandels Alberte som ständigt släpar runt på sin halvfärdiga roman. Att jag just hittade fyra olika (och ofärdiga) versioner av Cederströmska huset bland mina pärmar gjorde inte saken precis bättre.

Norrlandsvår. Dagsmeja. Efterleden "-meja" går tillbaka till fornsvenska mäghin, som betyder "kraft, styrka" och är besläktat med ord som "makt" och "förmåga".

Doktorand – troll: 1-0

”Du skriver som en kratta ”- trollet: Så du tror du håller på att bli färdig med texten?

Doktoranden: Ja, nu har jag bara fotnoterna kvar.

”Du skriver som en kratta ”- trollet: Men den där tabellen då? Hallå, hur tillförlitliga är de där siffrorna egentligen?Du VET ju att du försummat räkna om dem i proportion till antalet folk, eller hur?

Doktoranden: Jag har bara fotnoterna kvar.

”Du skriver som en kratta ”- trollet: Och det där begreppet prestige har du ju inte förklarat ordentligt för du har ju INTE LÄST det du borde ha läst så att du kan förklara det. Varför har du inte gjort det?

Doktoranden: Jag har bara fotnoterna kvar.

”Du skriver som en kratta ”- trollet: För övrigt är den där diskussionen om heder och ära på en sådan menlös abstrakt nivå att den inte säger någonting.

Doktoranden: Fotnoterna. Bara fotnoterna kvar.

”Du skriver som en kratta ”- trollet: Och när du skriver om ståndssamhället (suckar) adel, präster, borgare och bönder: HAR VI HÖRT DET FÖRUT?

Doktoranden: FOTNOTERNA! Jag säger fotnoterna, fotnoterna, fotnoterna!

”Du skriver som en kratta ”- trollet: Ja, fotnoterna ja. Herregud, vet du överhuvudtaget hur man gör sådana? Du notar som en kratta.

Doktoranden: Det är möjligt. ( Halar fram en revolver ur skrivbordslådan, siktar och skjuter. Trollet faller död ner) Men jag skjuter bra. Och jag har fotnoterna kvar.