Förra veckan var jag i Karlskrona och beskådade bland annat 300 meter repslagarbana från 1690-talet:

På måndagen var jag tillbaka på kontoret och har levt i något som sett ut ungefär såhär fast värre:

Som så ofta på vårkanten skimrar och gnistrar humanisthuset under olika former av renoverings – och saneringsprojekt. Och vi har inte längre någon plats att fika på och kaffeautomaten går sönder hela tiden och dagarna i ända brölar otäcka maskiner genom korridorerna så att hjärnan skrumpnar i skallen.

Den känsla som vid sidan av ovanstående irritation dominerat veckan illustreras bäst med en länk till den eminenta tröststidan When in Academia.