Förra helgen var jag på Åland och deltog i De svenska historiedagarna. De anordnas varje år, på olika platser som på något sätt har anknytning till Sverige. Innan jag skulle åka dit var det någon som beskrev evenemanget ungefär som en festival för historienördar. Det var en träffande beskrivning. Där samlades allt från akademiker, historielärare, journalister, förlagsfolk och helt vanliga historieintresserade människor under ett och samma tak. Det var trevligt och intensivt och många intressanta möten.

Samtidigt: om jag hade åkt dit utan att redan vara en fullfjädrad historienörd så hade jag nog inte blivit det av att vara där. Det fanns lite för mycket av den där typen av historia som en gång i tiden mötte en i skolböckerna: krig, gubbar och politik. Inget ont om vare sig krig, gubbar eller politik men det blir en alldeles särskilt sorts historia om man hela tiden har dem i förgrunden. Om De svenska historiedagarna ger någon slags fingervisning om hur ”allmän historia” ser ut i Sverige idag så är ”allmän historia” något ganska smalt. Jag funderar på vad det säger att jag hela tiden på sidan av diskuterade kvinnors villkor med andra kvinnor,  som en slags undergroundrörelse som aldrig syntes på de stora scenerna. Eller som att kvinnors, barns och vanligt folks historia fortfarande tycks fungera som en tilläggshistoria av den sort som får utrymme först när den ”riktiga” (gubbarna, krigen, politiken) historien är avklarad. Jag vet inte om någon skulle vara beredd att beskriva sin egen samtid på det viset. Att det är Fredrik Reinfeldt som verkligen säger något om hur det är att vara människa 2012 eller som förklarar varför världen ser ut som den gör och hur de processer som förändrar den en gång kommit till. Att det som händer hos vanliga familjer, på vanliga arbetsplatser, i flickrum,  på gator, krogar, bibliotek och fotbollsmatcher är ett slags tillägg till hur livet gestaltar sig för en nyskild statsminister. Eller är det så framtidens historieskildringar kommer visa vår tid?

Hursomhelst så fick jag segla galeas. Det var fantastiskt!