Sommarläsningen är här och reglerna är enkla: 1) Böckerna ska vara av toppklass. 2) Man läser bara sådant man har lust till och 3) försummade tegelstenar kan nu få sin rättmätiga revansch. I år gäller följande författare:

Dorothy Sayers: så många av hennes böcker som önskas. Det finns inget mål och ingen gräns.

Haruki Murakami: 1Q84. Till semesterveckorna. Då ska jag helt och hållet låta mig slukas av Murakamiland.

Förutom dessa två bör en sommar också innehålla åtminstone en rysk klassiker med överbefolkat persongalleri och jag har fortfarande inte (skam!) läst Brott och straff. Fjodor Dostojevskij – blir det du och jag i sommar?

Eventuellt kan han hotas av en brittisk tegelstensklassiker med överbefolkat persongalleri, nämligen George Eliots Middlemarch.

Jag längtar dessutom efter att läsa biografier. Helst tjocka och helst om människor man knappt hade en aning om att de existerade. Riktigt bra biografier kan öppna upp hela nya kontinenter. Men jag kommer just nu inte på någon. Kanske någon har förslag?

Något att fundera på är för övrigt om jag under sommaren behöver ta hänsyn till mina inkvoterade moderna män eller inte. Räcker i så fall Murakami som alibi? Annars står Per Olov Enquist i kulisserna redo att rycka in. Om jag inte behöver ta hänsyn till någon eller något ger jag blanka katten i Enquist och kommer utöver Murakami läsa döda, kvinnliga författare av hjärtans lust hela sommaren.

Om någon förresten undrar varför jag envisas med att lista min planerade sommarläsning år efter år är det för att jag längtar efter sommarläsning hela året. Om sommaren säger man hejdå teoretisk litteratur! Hejdå alla avhandlingar skriven på styltig akademiska! Hejdå usla men lättsmälta böcker man läser halvsovande innan läggdags för att man inte orkar med något bättre. Och välkomna alla ljuvliga, välskrivna, provocerande, glasklara, rysande bra skönlitterära mästerverk. Nu har jag äntligen tid för er!