Fick man klaga?


Det finns en slags allmän föreställning om att man i flottan aldrig fick klaga. Usel mat, hårt arbete, hugg och slag – allt skulle man tåla under vördnadsfull lydnad. Men riktigt så var det inte. Man fick inte gnälla öppet och sprida missnöje bland manskapet eller vägra lyda order. Men klaga sin nöd inför sin officer fick man alltid göra – och gjorde . Bland inkomna handlingar till amiralitetet år 1676 hittade jag ovanstående brev. Det är ett klagobrev där brevskrivaren beklagar sig över allsköns missförhållanden. Kaptenen är inkompetent, kosten är bristfällig och dålig och krutet stjäls bort. Den dåliga hushållningen, hotar brevskrivaren, är just en sådan som nedkallar straff över land och rike. Det är ett sagolikt klagobrev, i synnerhet eftersom det antagligen är skriven av någon med enklare ursprung. Med modern stavning och interpunktion blir det såhär:

Gud bättre att nu allestädes illa tillstår, [i] synnerhet måtte vi på Lilla Solen smaka nöd och hunger, fast vi av vår nådige överhet är med allt gott väl försörjda till sjöss gångne, så ha vi intet uträttat, och är vår kommendant icke mera tjänlig till det ena ämbetet än det andra, och intet lärd att regera så mycket folk och ut tocke skepp. Vi svälter snart alla till döds, dels är av hunger försmäktade, döde och drages med döden, så att om icke snart vår nådige överhet ställer bot på sådant måste största delen av vanrykt och obetänkt hushållning förgått. Till allt sådant är orsaken kaptenen, som bäst är tjänlig [hål i pappret] kvinnfolk, som är hans dagliga syssla, leva i vällust dag och natt, lämnar oss i elände oss [hål i pappret] hugg vankar ock när vi icke är så snart till reds att träla för dem som han plägar sig hos, och kanske en stor skada tör följa om icke han fodras till räkenskap för sitt ovett och ogudaktighet. Vi sucka till vår nådige överhet att komma hädan och han till förhör nu snart, [medan] något än är i behåll. Krutet stjäls bort och han har litet bekymmer därom. [Han] lever i överflödighet och är litet på skeppet dag och natt. Vi stackars sjuka få ingen rik mat och dricka, stundom litet och stundom intet. Sådana hushållare förorsaka straff över land och rike. Detta skrives i stor enfaldighet och kan gömmas till dess han kommer upp [till Stockholm]. Vi har bett honom för guds skull han skulle dra hädan men det tyckes han har bättre sällskap och frihet här än hos flottan.

Skrivet på Lilla Solen vid Västervik i augusti månad. Gud hos oss alla. Amen

Brevskrivaren är okänd men de enkla bokstäverna och den emellanåt lätt svårbegripliga, otympliga meningskonstruktionen tyder på någon ur manskapet eller kanske en missnöjd underofficerare. Skeppet Lilla Solen skulle kunna vara Kompani Solen och den kapten som hellre umgås med kvinnor (eller vad han nu gör) än sköter sitt jobb kanske är Johan Bouman, senare adlad och major. Fast det är mest spekulationer. Hur som helst väntar sig brevskrivaren antagligen repressalier om brevet kommer till kaptenens kännedom. Brevet kan gömmas, skriver han, till dess kaptenen kommer upp till Stockholm. Kanske är det därför han inte heller undertecknar brevet. Men om amiralitetet inte var alldeles för upptagen med det pågående kriget mot Danmark så tog man det antagligen på allvar. Kanske begärde fiskalen en rannsakning i amiralitetsrätten. Kaptener som misskötte hushållning och kommando var man i regel inte alls så förtjust i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s