Våren i Västerbotten är inte så jobbigt insmickrande som den kan vara på andra ställen. Inga prunkande rabatter. Inga böljande vitsippebackar. Mest grus och damm faktiskt. Den vita, fluffiga snön förvandlas  – på en ofattbar kort tid – till svarta högar som när de drar sig tillbaka lämnar en platt, grå gräsmatta efter sig. På cykelvägar och gångbanor ligger ett centimetertjockt lager grus kvar och knastrar.

En typisk vårbild

Men mest av allt är våren snabb. Man kan inte vela omkring och vara långsam när våren kommer till Umeå, för då är det risk att man missar den. Jag har äntligen, på mitt nionde år häruppe, börjat lära mig detta. Är det bara sol och plusgrader ute finns ingen anledning att tveka. Av med vantar och mössa. På med vårjacka. Ut och inta position vid någon lämplig lävägg. Det kan fortfarande vara lite kyligt i luften och blåsa isande vindar från den igenfrusna Bottenviken, men det ska man inte låtsas om. Om man inte njuter av våren idag är det antagligen snöstorm i morgon. Och sedan är det sommar.