När det är kallt ute…

… är det ofta alldeles iskallt inomhus också. Akademiker tänker nämligen så mycket att de alstrar värme med hjärnan, tror Akademiska hus och vägrar höja temperaturen i Humanisthusets lokaler. Olyckligtvis är det inte sant så vi går allihop omkring och huttrar. I personalutrymmet där vi äter vår lunch är det som om en kall arktisk vind ständigt sveper över lunchbordet. På kontoret i går satt jag hela dagen med en filt och en varmvattenflaska men blev ändå inte varm.

Idag kom min handledare till min räddning. Jag fick låna ett extra element. Under några ljuva eftermiddagstimmar fick jag känna mig som Cora Sandels Alberte gör om morgonen (den enda stunden på dagen då hon är varm): mjuk, lätt och levande. Som att lägga upp fötterna framför brasan!