Ett av mina absoluta favoritprogram är Bokcirkeln i P1. Programledaren Marie Lundström är antagligen bäst i hela Sverige på att prata om böcker.Det är intelligent, påläst, inkännande och inspirerande. Jag är övertygad om att hon skulle kunna få mig att läsa Shanghais telefonkatalog från pärm till pärm. Till sin hjälp har hon dessutom alltid en udda sammansatt skara av svenska författare, som tillsammans  under sex tillfällen tar sig an någon form av tegelstensklassiker. Det bästa av allt är att programmen finns kvar i evigheter på hemsidan och att man kan ladda ned dem i efterhand och liksom följa bokcirkeln i sin egen takt. På det viset har jag läst både Anna Karenina och Alberte-trilogin. Man kan även ta sig an Buddenbrooks, Blonde, Jane Eyre och Moment 22 i efterhand.

Just nu läser bokcirkeln Haruki Murakamis Fågeln som vrider upp världen! Den läste jag ju för ett tag sedan och genom att lyssna på Babben Larsson, Johanna Thydell och Lars Gustafssons diskussioner blir det nästan som att läsa om den. Det är ren njutning. Förutom att Murakami själv är en slags katalog av briljanta formuleringar så är Lars Gustafsson det också.  Han är ljuvlig att lyssna till. Tillsammans med Babben som är klok och skarp och Johanna Thydell som är rak och okonstlad blir diskussionerna helt lysande.När det pratas kärlek i första avsnittet är det så vackert att man ryser. I andra avsnittet hamnar Bokcirkeln i en diskussion om jaget och världen. ”Man är sin egen passage” skriver Murakami. Men vad betyder det?

Jag tror inte ens man behöver ha läst boken eller läsa den under tiden för att njuta av dessa intelligenta diskussioner om livets mening och litteraturens.

Radio + böcker = sant.