Två saker har irriterat mig hela dagen. Det första är att man måste ha passerkort till alla dörrar i hela humanisthuset. Snälla nån, SEMESTERN ÄR ÖVER! Är det inte dags att man blir insläppt på sitt eget jobb i vanlig god ordning igen utan att behöva fumla med kortet? Dessutom är dörrarna så tröga och hjärtskärande skramlande att man drar sig för att öppna dem i alla fall. Ingen inbrottstjuv kan obemärkt smyga sig in i våra korridorer. Man blir upptäckt  tjugo dörrar bort, minst.

Det andra är att det som vanligt byggs om i närheten av skrubben och att de rara, raska gossarna till byggarbetare haft radion igång på högsta volym hela dagen. Som att befinna sig i närheten av en festival. Jag satt under min filt i fåtöljen, med raggsockor på fötterna, hett te i en termos och rättade tentor medan jag svor för mig själv. Snälla nån, vi FORSKAR faktiskt! Vi behöver tystnad och ostördhet för våra känsliga och komplicerade tankar. (Jag har för övrigt inte frusit på hela sommaren. Jag hade glömt bort hur det kändes. Men tillbaka på mitt kontor vet jag nu precis.)

I slutet av dagen kom ett frågeformulär om arbetsmiljön i Humanisthuset på mejlen. Finns det möjligtvis något som behöver åtgärdas? Ja, mitt förslag är att någon jämnar detta K-märkta eländesbygge med marken och bygger något mer människovärdigt. Helst innan helgen.