Oumbärlighet

Det måste bli ett slut på alla utflykter utanför den akademiska världen. Man kan ju snart börja tro att jag inte är någon riktig doktorand eftersom jag aldrig skriver om doktorandsaker. Det ska jag ändra på nu, genom att ge en inblick i livet på:

Kontoret

Jag delar det med min kollega B som började samtidigt som jag. Förra hösten såg detta kontor oerhört stramt, avskalat och seriöst ut. Sedan dess har det omärkligt pågått någon slags förändring. Saker och ting har under alla omständigheter förökat sig. Vi har fler böcker, fler stolar (många fler än vi behöver), fler pärmar, fler post it – lappar på villovägar och fler onödiga prylar på rummet än förra året. Ett kaos har i all stillsamhet brett ut sig över alla ytor. I fredags tog vi oss samman och röjde upp, så nu ser mitt skrivbord faktiskt inte ut som ovan längre.

Frågan är vad man egentligen behöver för att bedriva forskningsarbete? En stor röd mugg med en dödskalle på? Ett flaskskepp?En bild på Arnold Schwarzenegger? En fåtölj? Svar: ja, allt det här är oumbärligt. Jag kommer inom kort att förklara varför.

Draperipyssel

Humanistiskt draperiVad gör man om man har en stor, lite omysig yta som man behöver dela av? Jo, man ser förstås till att knåpa ihop ett riktigt vackert, stämningsskapande draperi. Vips blev ett lite kalt och kallt trapphus två mystiskt beslöjade rum. Man kan nästan känna sommarkänslan i ett husvagnstält! Eller hur?

Fria ytor

Det är så härligt att ha en helt ny blogg som inte är tyngd av en massa tidigare inlägg utan fortfarande kan dra iväg åt vilket håll som helst (nästan). Det är samma frihetskänsla som att öppna ett nytt worddokument i datorn eller ta fram ett helt nytt skrivblock. Möjligheter! Förhoppningar! Det gör mig så glad att jag inte kan hålla mig från att redan nu bjuda på ett akademiskt inredningstips. En inspirerande myshörna för regniga sommardagar:

 

Lägg särskilt märke till hur järnbalken i förgrunden matchar elementet bakom bänken!