Saker som…

Saker som jag verkligen tycker om med London är:

Röda dubbeldäckarbussar överallt så det känns som om man bor i en Harry Potter-film

Bokhandlar proppfulla med klassiker

Att det är vacker, solig höst fortfarande och inte svenskt mardrömsslask

Den engelska artigheten. Åh, vad det är trevligt att folk ber om ursäkt när de springer omkull en!

Storstadsvimlet. Det är härligt med alla strömmar av människor överallt.

Saker som jag börjat sakna:

Folk. Sällskap. Socialt liv. Fast man jobbar rätt bra när man bara har en enda kompis att tillgå…

Min lägenhet med min soffa, min säng och mitt köksbord. Eller: bara någon vettig stans att bo som är hyfsat rent och hyfsat funktionellt.

Kontoret! Där man kan drälla böcker omkring sig hur mycket som helst, gå på doktorandlunch och ta en eftermiddagsfika!

Lite vanlig hederlig svensk funktionalism. Varför kan inte britter tillverka en enda förpackning som faktiskt går att öppna?

 

Bara doktorander

Veckans nätverksträff med ett helt gäng förmoderna doktorander från när och fjärran (mest fjärran, det blir ju så när man bor i Umeå) var verkligen hur bra som helst. Det blir en annan stämning när man bara är doktorander. Mindre prestige och färre av uppstyltade pretentioner. Mer av genuin nyfikenhet och tillfredsställelse över att ha hittat likasinnade lekkamrater. Att bläddra i häftet med allas samlade abstracts var rena julafton. ALLA höll ju på med rätt tidsperiod! Middagar och fikaraster fylldes av diskussioner om allt från abstrakt teori till konkret arbete med källmaterialet. Är vi morgondagens forskare går historieämnet en ljus framtid till mötes (vågar jag helt ödmjukt lova)!

Samtidigt kan man slå på Sveriges historia på TV4 och konstatera att vad som händer i akademin uppenbarligen inte når ut därifrån. Den publika historien fylls av samma årtal, samma krig, samma kungar och samma sega manliga dominans som på far och farfarstid. I avsnittet om stormaktstidens framväxt nämns inte en enda kvinna vid namn, bortsett från drottning Kristina. Allt skildras ur ett ovanifrånperspektiv, rejält aktörsinriktat. VI får till exempel veta att stormaktens öde vilar i händerna på Sveriges enväldiga monark (Karl XI). Hm, här finns det uppenbarligen lite jobb att göra.

Som tur är finns det fler som bloggar. Följ den eminenta My Hellsings inlägg på Scandias hemsida här:

Konsten att ta över världen…

Är just nu så fruktansvärt peppad! I morgon kommer det hit en hel drös doktorander för att prata om tidigmodern historia. Vi som sitter där isolerade bakom våra dammiga travar från arkivets nedersta plan ska nu äntligen få träffas! Det kommer att bli så fantastiskt bra. Nästan som en revolution. Vi som sitter med ett källmaterial som tar tio gånger längre tid att arbeta sig igenom än de som sitter med modernt material! Vi som måste åka land och rike runt mellan olika arkiv. Vi som mödosamt måste leta efter varje liten pusselbit till den värld vi skriver om. Vi som tillbringar långa stunder med att bara försöka förstå vad de egentligen menar, de där människorna som ibland använder samma språk som vi men som lever i en så främmande tillvaro. Vi som för tillfället är en krympande minoritet på landets universitet. Framtiden ser inte bättre ut när historien i gymnasieskolans kursplan börjar först efter franska revolutionen, institutionerna inte har råd att undervisa i arkivkunskap och studenterna skyr handskriftstydning. Men det ska vi ändra på. I morgon tar vi över världen!