Den tryckta avhandlingen anlände till min institution i tolv kartonger medan jag var på arkivbesök i Stockholm. Jag gick alltså miste om det heliga ögonblicket att få vara först med att gulla med böckerna. Snopet! Men nu är den alltså oåterkalleligen färdig. Och i sin tryckta form känns den plötsligt lite främmande. Som en gammal vän man inte har träffat på flera år som dyker upp i en helt ny frisyr och livsstil. Man vet inte riktigt vad man ska prata om.

Detta föranleder någon slags uppsnyggning av bloggen. Den som kan söka på sitt eget namn på nätbokhandlarna och få en träff (jag har gjort det fjolligt många gånger för det känns så overkligt) kan inte ha en blogg som inte uppdaterats på månader. Det är med andra ord dags att skärpa sig. Nu ska jag uppdatera bloggen med samvetet hos en underbetald, frusen och antagligen halvberusad stormaktstida skrivare. Det låter sämre än vad det är. Sådana skrivare har gjort mitt jobb möjligt. Utan deras prydliga små bokstäver med kvalitetsbläck på kvalitetspapper  hade min avhandling aldrig blivit till.

Det har sagts att det går att läsa den här avhandlingen även om man inte är akademisk historiker.  Jag vet inte om det stämmer, men den kommer att finnas tillgänglig för försäljning i maj, så att den djärve kan prova!