Nästa vecka åker jag hit. Det känns lite speciellt. Det var ju här, på Kalmar länsmuseum och Kronanutställningen, allting en gång började. Det är inte bara det att Kronan väckte ett intresse för hav och skepp. Det är som om den där utställningen blivit själva Historien för mig. Känslan har bestått trots alla andra marinhistoriska museum jag nu hunnit besöka. De kommer aldrig ha det Kronan har: barndomens särskilda laddning. Det konkreta och det obegripliga sammanvävt i tyst förundran.

I en av montrarna finns ett litet kabinettskåp med tillhörande bestick (navigeringsinstrument). Jag kan inte riktigt göra reda för det, men jag tror att om jag skulle peka ut en enda orsak till varför just 1600-talets flotta blev mitt avhandlingsämne så finns den nog i den montern. Man ska förstås som god forskande doktorand kanske ha ett bättre skäl till sitt avhandlingsarbete och jag kan hitta många som både är bättre och begripligare, men knappast något som är ärligare. Jag gör det jag gör på grund av en märklig fascination för en gammal passare och ett skåp med skeva lådor. I min presentation ska jag givetvis betona vikten av förstå flottan för att förstå stormaktstiden och låtsas som om det där skåpet aldrig existerat. Eller ska jag?