Jag vill egentligen inte göra några listor där det ena värderas högre än det andra, men man måste ju börja någonstans och då börjar jag med svaret:

för att gammal historia vässar kreativiteten!

När det ständigt fattas källmaterial, eller stora bitar av källmaterialet, för att det alltid är någon fingerfärdig människa som har bränt, gallrat eller snutit sig i arkiven och man ständigt kommer till återvändsgränd efter återvändsgränd och man inte fattar hälften av vad källorna försöker berätta, krävs nämligen kreativitet. Man får försöka använda de källor som finns så gott man kan. Ibland säger de mycket mer än de utger sig för att göra. Ibland kan man genom oväntade kombinationer av källor lösa sina problem. Det kan inte vara en slump att många inflytelserika, innovativa historiker arbetat just med äldre källmaterial. Jag tänker på framväxten av mentalitetshistoria, mikrohistoria eller franska Annales skolans stridsrop histoire totale! – en historia som innehåller allting. De måste ha tänkt ungefär: men hur kan man få fatt i människors vardagsliv, deras tankar och idéer om världen utan film, inspelningar eller en flod av dagböcker och  privata brev från alla samhällsskikt? Och så har de uppfunnit olika kluriga sätt att ändå kunna säga någonting om det som egentligen inte lämnat efter sig några direkta, synliga spår. Som att gå på jakt efter en bys vardag och sociala liv genom att lusläsa rättsprotokoll från en kätterirättegång som Emmanuel Le Roy Ladurie gör i Montaillou. Eller undersöka vad en riktig lurendrejeriaffär har att säga om minne, makt och relationer som Natalie Zemon Davies i Martin Guerres återkomst.

Att man tvingas leka detektiv i arkiven eller pussla mellan lösa fragment gör en kort sagt till en bättre historiker eftersom man hela tiden ofrivilligt måste tänka om, tänka nytt och tänka till. Och oavsett om man ägnar sig åt äldre perioder eller inte tror jag alla historiker skulle må bra av att någon gång stå med en dammig, söndervittrande volym i handen och i tårar inse att det man letade efter fanns inte här… heller.