Hemma efter en marinhistorisk konferens i belgiska Gent. I sanningens namn var jag inte alls särskilt peppad på att åka iväg – igen! – och slungas in ett sammanhang där man förväntas säga en massa smarta, intelligenta saker dagarna i ända. Jag ville mest ha semester. Men konferensen blev till min överraskning en riktig vitamininjektion. Plötsligt känns avhandlingen inte längre som en oattraktiv slabbig disktrasa som jag helst vill slänga i papperskorgen. Mötet med en massa nya människor och fem dagar av marinhistoriska diskussioner har både fått mig att känna mig mindre ensam och avhandlingen mindre apart. Där kläcktes kreativa idéer över kaffekopparna och ölglasen och jag samlade långa listor med tips på sådant jag ville läsa. Jag fick till och med lust att åka hem och ta itu med mitt inledningskapitel. Det är inte särskilt ofta jag drabbas av en sådan lust, men ibland inträffar små mirakel.

Att det var en lyckad och inspirerande konferens gör också att det svider lite mindre att jag valde konferensen istället för att mönstra på Götheborg och därför får nöja mig med att segla med på avstånd, via webben. Jag önskar världens vackraste segelfartyg en lycklig resa mot Brest!