Vad har Carl Jonas Love Almqvist, Henrik Ibsen, Vilhelm Moberg, Leo Tolstoj och Jeffrey Eugenides gemensamt? Ja, de är alla män naturligtvis. Inte vilka män som helst, de är också författare. Och de har här buntats samman eftersom de är de fem män som jag och min goda vän E kunde komma på klarar av att skriva trovärdigt och intelligent om kvinnor. Alltså män som inte skriver om kvinnor som om de vore främmande varelser från planeten X:on. Det finns säkert en handfull till som vi har missat eller glömt bort, men tro mig, vi tänkte rätt länge där vi satt i telefonen på tänkbara kandidater och jag ställde mig till och med framför min bokhylla medan jag funderade.

Det positiva med den här uppräkningen är att det i alla fall finns fem. Det lite nedslående är att fyra av dem är döda. Jag har funderat länge på det där. Hur kan det till exempel vara möjligt att Almqvists Sara är ett modernare och fräschare kvinnoporträtt än till exempel Linda i Karl Ove Knausgårds äckligt långa ”Min Kamp”? Borde inte det vara så att samtliga av dagens manliga författare slår fullständigt knock out på  sina tvåhundra år gamla och döda kollegor vad det gäller mångbottnade, nyanserade, spännande och oväntade kvinnor?  Eller lever dagens manliga författare på 1800-talet?

Det finns ju förvisso en annan möjlighet som man, om man betraktar min bokhylla, lätt kan börja misstänka. Den att jag oftast läser kvinnliga författare. Det kanske därför är dags för lite hederlig kvotering, att börja viga en del av platserna åt moderna män. Jag vet inte vad som skulle kunna vara rimligt men jag tänkte börja med var tredje- principen. Var tredje skönlitterär bok jag läser ska hädanefter vara skriven av en modern man. Det får bli en del av sommarläsningsprojektet!