Inte ens Mats Ek…

Nu ger jag faktiskt upp. Det är oundvikligen slut mellan Strindberg och mig. Om inte ens Mats Eks kritikerrosade uppsättning av Spöksonaten kan övertyga mig om Strindbergs storhet då kan ingen. Faktum är att min oförmåga att känna någon som helst entusiasm för denna nationens favoritgalning förtydligades på ett rent löjligt sätt. Föreställningen var nämligen ljuvlig, fantastisk och underbar så länge skådespelarna inte öppnade munnen. Karln är helt enkelt usel på att skriva vettiga repliker, det är nu en gång för alla bevisat. Istället för att på ett intresserat sätt utforska sina karaktärer, deras drömmar, drivkrafter och rädslor är de alla en slags megafoner för hans eget uppblåsta ego. De duktiga skådespelarna gör vad de kan, men det låter ändå bara fånigt. Min förbryllade fråga är nu: hur kan andra tycka att Strindberg är så bra? Tycker de verkligen så på riktigt? Och vad är det i så fall som de ser hos honom som jag uppenbarligen missar? Alltså jag tycker inte bara att han inte är en författare i min smak. Jag tycker att han är kass på riktigt. Att han faktiskt är en riktigt usel dramatiker. Att han gör klantiga amatörmisstag. Att han  inte tar något ansvar för de karaktärer han släpper lös. Att han inte förmår tråckla ihop den elementäraste pjäshandling. Att han är en dålig psykolog och att hans replikförmåga är ett skämt.  Och jag har verkligen försökt att tycka annorlunda, men nu ger jag upp. Inte ens Mats Ek, som sagt var…

2 thoughts on “Inte ens Mats Ek…

  1. Ping: Strindberg! « Varje vinglig vardag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s