Om man kunde ta tåget

Firar en vecka hemma. Saker och ting har börjat falla på plats och jag njuter, verkligen njuter, över att vara tillbaka i min vardag igen. Man kan promenera till jobbet utan att trängas med en massa människor. Man kan krypa upp i soffan med en bok eller en film och då och då göra små utflykter till köket för att hämta kaffe eller en smörgås gjord av riktigt bröd. Man behöver inte plocka undan efter sig. Man behöver inte prata med någon när man äter frukost. Man kan släpa fram mormors bakmaskin och fylla huset med doften av nygräddat bröd. Man kan tillbringa en timme vid pianot.

Det är också fantastiskt att vara tillbaka på The Office. Skrubben. Man kan vräka sig i den ergonomiska lyxskrivsbordsstolen. Belamra hela skrivbordet med böcker och papper så att man ser ut som om man jobbar riktigt hårt. Man kan hämta gratis kaffe i automaten (vilken revolution som inträffat medan jag varit borta!) och sedan ta för sig ur chokladförrådet B har bunkrat upp.

En hel drös trevliga människor finns det också som man kan fika med, äta lunch tillsammans med, sitta och snacka med –  både om väsentligheter och om befriande oväsentligheter, gissa djur och bläddra i böcker med eller undersöka hur mycket presentpapper man kan knöla ned i en mycket liten kartong. Det fanns trevliga människor i London också men de var något färre till antalet och vi ägnade oss åt delvis andra saker.

På det hela taget är det alltså ljuvligt att vara hemma. Därför är min förvåning så mycket större över att jag samtidigt drabbats av en verklig London-saknad. Alltså jag skulle inte för allt smör i Småland vilja leva fem månader till i en kappsäck. Men det skulle vara behändigt om Umeå och London var typ grannstäder. Så att man kunde ta tåget en förmiddag om man hade lust och drälla omkring bland de nitiska inkastarna kring Brick Lane eller bara trängas lite i tunnelbanan en stund över dagen. Och sedan återvända hem på kvällen, göra en kopp te och filosofera en stund vid sitt eget köksbord. Där man dessutom får tända ett riktigt stearinljus utan att brandlarmet går.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s