Möte vid kopiatorn i postrummet, fredag eftermiddag.

Doktoranden är på väg att hämta ett nyutskrivet avhandlingsavsnitt (version 352) och kommer intet ont anandes in i postrummet, med ett lätt uppgivet ansiktsuttryck. Får syn på Handledaren. Rycker till.

Handledaren: Hej.

Doktoranden (tvekande): Hej.

Handledaren (pekar med ett illslugt leende på pappersbunten i uppsamlingsfacket på kopiatorn): Är det där till mig?

Doktoranden (tänker: nej, det där är versionen jag ska läsa igenom och korrigera innan jag skickar den till dig):  Jaaaa… eller…. jo, kanske.

Handledaren (pedagogiskt tålmodig): Är det färdigt?

Doktoranden (med en röst i panikslagen falsett): Nej, nej, nej. Inte färdigt. Inte färdigt. Har en vecka till på mig. En hel vecka till. Då papper bli färdigt!

Handledaren (fortfarande pedagogiskt tålmodigt) : Ja, det vet jag. Men är det där det jag ska läsa till på måndag?

Doktoranden (med total resignation):  Jo.

Handledaren (tar pappersbunten och går iväg, med ett nytt illslugt leende):  Trevlig helg!

Doktoranden går tillbaka till sitt rum. Tuggar på papper.