Fumliga funderingar om en teori

Har tillbringat den mesta tiden av dagen tillsammans med Chantal Mouffe och Ernesto Laclaus diskursteori. Hjärnan värjer sig mot det abstrakta. Det var mycket trevligare att gå till simhallen och simma längd efter längd med mekaniskt upprepade rörelser medan eftermiddagsdunklet byttes till svart mörker. I det turkosblå glittrande vattnet försökte jag komma underfund med om jag alls förstår vad Mouffe och Laclau menar med att det inte finns någon utanför existerande verklighet som konstiturerar diskurser. Eller att diskursen inte är en slöja framför en mer äkta, beständig värld. Har jag verkligen till fullo begripit det här med att ingenting har en slutgiltig betydelse utan att vi bara beter oss som om det hade det? Jag bestämde mig till sist för att jag hade begripit. Åtminstone på ett ungefär. Tänkandet stämmer bra överrens med min känsla av en obeständig skiftande värld. Däremot har jag ingen aning om hur jag ska få det att verka vettigt ihop med gamla rättsprotokoll från 1600-talet.

Lyssnar för övrigt som besatt på Krajas nya skiva: Brusand Hav som generöst nog finns på Spotify före skivan i handeln. Jag är helt betagen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s