Vinden är nu rum och god

seglen stå båd full och trinda,

sätt till bramsel och vår blinda;

Styrman, akt på ror och lod!

Jämka seglen så att vi

i vår rang och ordning bli

Så kunde sjölivet vara, när amiral Werner von Rosenfeldt fick beskriva det. Hurtigt och lätt – och i fullkomlig ordning. Amiralen seglar först, sedan alla andra efter rang. Ombord var alla raska och flitiga matroser som visste att hantera block och jungfrur, stroppar och trossar, rår och stänger, fall och skot. I verkligheten var det tidvis rätt bråkigt, rörigt och stökigt på däck. Det var fullt av folk, djur,  trummor och pipor, smällande kanoner och officerare som ropade sina befallningar och grälade på dem som inte lydde. Antagligen skulle vi, om vi gjorde ett studiebesök, förbluffas över att skeppet överhuvudtaget seglade. Frågan är om 1600-talets människor och vi ens talar om samma sak när vi talar om ordning? Där vi ser kaos, såg de kanske bara en fullt fungerande, aktiv verksamhet där oredan i själva verket var hårt styrd genom tusen regler för lydnad och lojalitet, skyldigheter och förpliktelser,maktutövning och hierakiskt ordnade relationer.  För oss osynliga tecken som försvann i röran men för dem en kompass klar och tydlig som Polstjärnan.