Hemlängtan del 2

Först av allt: nej jag går inte och längtar hem hela tiden dagarna i ända. Det gör jag verkligen inte.  För det mesta försöker jag ta tillvara den här oförskämt lyxiga tiden i det artiga, trädgårdsälskande och charmigt krigsromantiserande landet så mycket jag orkar. Men ändå.

Hemlängtan har ändrat karaktär. I början handlade den uteslutande om människor som jag tyckte borde ha gjort mig sällskap i exilen. Så fort jag gick någonstans tyckte jag mig se saker mina vänner borde ha sett eller som de skulle ha uppskattat. Egentligen var det nog inte ens hemlängtan utan bara längtan efter människor jag tycker om. Nu har jag vant mig vid att vara på egen hand, kan man säga. Eller kanske snarare vant mig vid längtan. Det har blivit en naturligt del av vardagen att gå runt och känna att vissa bitar fattas. Det är liksom bara så det är.

Istället har en ny fas inträtt. HEMlängtan. Längtan efter saker som man bara kan göra i Umeå. Det är inte för det att jag har tråkigt här. Det har jag inte; jag har det i själva verket fantastiskt. Men om jag vore hemma nu så skulle jag (utan någon egentlig inbördes ordning):

1) Kidnappa ett barn och gå och titta på Skuggteaterns Skuggdetektiver

2) Beställa ett stort smaskigt bokpaket från Adlibris med böcker jag suttit och dreglat över i månader.

3) Gå på den nya klubben på TC som utlovar grammofonmusik.

4) Gå på Impro Club

5) Följa med mina hurtiga kollegor på IKSU och träna

6) Sitta under trappan i ”personalutrymmet” och förmiddagsfika och sedan sitta kvar för länge i någon diskussion om viktiga – eller oviktiga – saker och inte börja jobba ordentligt förrän tidigast kvart i elva.

7) Ta en kaffe ute i Holmsund bryggd på en sprillans ny kaffemaskin.

8) Äta måndagslunch

9) Ta en torsdagsöl

10) Beställa folkmusikduon Siri Karlssons första album eftersom jag lyssnat mig blå på deras andra som finns på Spotify.

11) Vara barnvakt åt barn jag tycker om.

12) Spela på mitt älskade piano! Mina fingrar skriker efter tangenter!

13) Gå en promenad kring Nydalasjön och hoppas att det är plogat…

14.) Låta mig bli meddragen på folkdans.

15) Göra ett nytt försök med förra årets nyinköpta längdskidor. Ta med varm choklad!

16) Bestämma träff för fika med vänner samt våldgästa somliga som har haft oförskämdheten att få barn medan jag varit borta.

17.) Köpa saker jag tycker om utan att kalkylera med deras vikt först.

18.) Baka bröd.

19) Laga mat medan jag lyssnar på radio. Göra matlådor och frysa in!

20) Vända mig om i min sköna, svarta kontorsstol och säga för elfte gången åt min hårt arbetande kollega: ”Du… Bea.” Och sedan  säga något fullständigt oviktigt som hon egentligen inte alls vill höra.

Istället sitter jag och räknar båtar som passerar utanför mitt fönster. Det är inte fy skam det heller, men det är inte samma.

Det är inte rättvist…

… att London har fått kämpa i flera månader för att få en plats i mitt hjärta, medan Portsmouth klarade samma sak på mindre än två dagar. Men världen är inte rättvis. Och London luktar tyvärr inte fisk och saltvatten.

Förälskad i Portsmouth

Förälskad i Portsmouth

 

Det bästa…

… när man har en lång, lång lista på saker som måste göras är att man får så mycket att välja på. Man kan till exempel välja att göra det som är roligast först.

Idén att man ska börja med det tråkiga för att sedan belöna sig med det roliga ger jag inte mycket för. Varför ska man börja med att straffa sig själv ordentligt för att man jobbar? Det tar dessutom ofta så mycket energi att göra tråkiga saker  att när man väl kommer fram till det roliga är man så trött att det roliga inte är hälften så roligt som det hade kunnat bli, om man gjort tvärtom.

Det värsta som kan hända om man börjar med det roliga är att man måste ta det tråkiga sedan. Har man tur så har man redan fått så mycket energi av det roliga att det tråkiga då går av bara farten. Har man inte tur får man bita i det sura äpplet, men det hade man ju fått göra i alla fall.

Dagens roliga: att läsa en spännande och intressant artikel om självmord i det tidigmoderna Europa och att leta exempel ur källmaterialet till en konferens i Glasgow.

Dagens tråkiga: artikeln om svenska sjöofficerares karriärer. Den är en riktig problemsamlare. Så den spar jag så länge.