Att syssla med sjömilitär historia väcker stundom känslor. ”Men”, sa min nya hyresvärd (kvinna) häpet när jag förklarade vad jag gjorde i London, ”marinhistoria? Du som är kvinna!”

Eh… ja. Jag som är kvinna.

Jag kan också tycka om båtar. Konstigt, eller hur?

HMS Warrior byggd 1860

Den vanligaste reaktionen när jag försöker förklara vad jag jobbar med brukar annars vara: ”Eh… har du valt det själv?”

Eh… ja, det har jag gjort. Helt själv.

Och ungefär där brukar samtalet då ta slut!

Jag hittade skivan av en slump, på Spotify dagarna innan jag skulle åka till London. Jag packade, fixade, städade och försökte komma ihåg att skriva ut viktiga papper med den i bakgrunden. Sedan dess har det inte gått en dag utan att jag lyssnat på åtminstone någon av låtarna. De har följt mig kors och tvärs genom London, varit mitt tålamod i rusningstrafikens tunnelbaneträngsel, mitt sällskap trötta, sena kvällar med ont i fötterna, min tröst i stunder av hemlängtan, en slags förstärkning av mitt goda humör de dagar London känts fantastiskt och en arbetsmotor när det ska skrivas och slavas vid datorn. Jag är fullständigt hypnotiserad. Det är så osannolikt bra; vackert, överraskande och röjigt på samma gång. Och saxofon och nyckelharpa! Hur trolig är den kombinationen? Men eftersom det råkar vara två av mina fyra favoritinstrument är det bara att tacka och bocka ödmjukast för infallet.

Därför är det extra roligt att Siri Karlsson fick pris på Manifestgalan för bästa folkmusikalbum 2011. Gran Fuego heter albumet. Lyssna på det!

Tack ska du ha för de här två veckorna. Tack för havet, lugnet och alla dina fina museer.  Hoppas vi snart ses igen!

Din tacksamma gäst

Utsikten

Museerna

Strandpromenaden