Att syssla med sjömilitär historia väcker stundom känslor. ”Men”, sa min nya hyresvärd (kvinna) häpet när jag förklarade vad jag gjorde i London, ”marinhistoria? Du som är kvinna!”
Eh… ja. Jag som är kvinna.
Jag kan också tycka om båtar. Konstigt, eller hur?
Den vanligaste reaktionen när jag försöker förklara vad jag jobbar med brukar annars vara: ”Eh… har du valt det själv?”
Eh… ja, det har jag gjort. Helt själv.
Och ungefär där brukar samtalet då ta slut!
Man upphör aldrig att förvånas 🙂