Min inre tidsanarkist…

… har fått fullt spelrum sedan ungefär två veckor tillbaka.  Det är den del av mig som är fullständigt luststyrd. Som inte bryr sig ett vitten om något presteras eller ej, eller om det som i hastigheten skulle råka presteras blir bra eller dåligt. Min inre tidsanarkist är motsatsen till både luthersk och marknadsekonomisk arbetsmoral. Man kan inte hota med straff eller locka henne med pengar. Det enda som får henne att resa sig ur sin lättjefulla position på gräsmattan med en pocketbok är en god idé.Tidsanarkisten gör nämligen bara sådant som hon tycker är roligt. Emellanåt kan ganska mycket bli gjort på det sättet, men för tidsanarkisten är resultat inte en belöning utan bara någon slags ovidkommande biprodukt. Belöning är bara lusten själv; den brusande känslan av kreativitet.

Jag fruktar att min inre tidsanarkist i själva verket är mitt sanna jag. Att allt annat: pliktkänsla, målmedvetenhet och resultativer bara är en slags spel för gallerierna som min inre tidsanarkist lagt sig till med för att inte verka fullständigt socialt missanpassad i denna värld av prestationskrav. Men på semestern skakar hon av sig alla sådana manér och blir helt och hållet sig själv.

Sommarläsning

Det har varit tyst på den här bloggen länge, jag vet det. Det beror på att det är en mycket trött doktorand som sista veckan före semestern kämpat med att skriva färdigt ett kapitel, skicka in ansökan till Queen Mary och samtidigt bära, släpa och kånka grejer från den ena lägenheten till den andra. Men nu är det i alla fall dags att samla ihop sig inför den obligatoriska sommarläsningslistan. En lista av enbart njutning! Frosseri! Förhoppningar! Såhär ser den ut:

Deckarkvoten:

Ska fyllas av Dorothy Sayers Oskuld och arsenik samt Drama kring ung dansör som tillsammans med två andra böcker kommit i en tjusig nyutgåva. Och eftersom Bea alltid pratar om dessa böcker med något som liknar besatt hänförelse ska jag nu ge dem en välförtjänst chans.

Sjökrigsromanerkvoten:

Jag vet att sjökrigsromaner ligger farligt nära min forskning, men de är för mig vad DVD-boxar eller undermåliga deckarserier är för andra: en beroendeframkallande underhållningsdrog. Den fylls av Sean Thomas Russells A battle won, som är andra delen i serien om den fullständigt intetsägande menlösa löjtnanten Charles Hayden. Men bikaraktärerna gör den mödan värd!

Fantasykvoten:

Fylls nog av Naomi Noviks His majesty’s dragon efter boktips från en kollega som också tipsade mig om Russells böcker och uppenbarligen anstränger sig för att leda mig i fördärv. Fast jag skulle också vilja läsa om Robin Hoobs  utomordentligt välskrivna serie om lönnmördaren Fitz och fortsättningen på Nick Perumovs halvgalna serie Svärdens väktare.

Efterlängtade återseenden:

Här hittar vi givetvis Haruki Murakamis 1Q84 som står och lyser lockande i min bokhylla, Virginia Woolf Jacobs rum som jag tänkt att läsa om hur länge som helst och Emilie Flygare Carlén Enslingen på Johannisskäret eftersom man måste hunna sig minst en eller helst tio favoritförfattare under semestern. Här finns också en bok som jag en gång läst, fast då i ett ofärdigt skick på en massa lösa A4 blad, och som nyss kommit ut: Siddhartha Sebastian Larssons Buddha i Las Vegas. Det är häftigt när ens begåvade vänner blir Riktiga författare och ger ut Riktiga böcker.

Otippat/nyligen upptäckt:

Efter den fantastiska bokcirkeln i våras ville jag gärna läsa något av Lars Gustafsson. Det får bli den senaste: Mot noll.

Tegelstensklassiker/sommarens utmaning:

Här har jag inte riktigt bestämt mig. Det lutar åt George Eliots Middlemarch men det borde förstås vara något av den ständigt försummade, förbisedda och orättvist behandlade Dostojevskij. Eller så blir det något annat.  Förslag mottages givetvis tacksamt!

När listan ska summeras ihop i augusti har jag antagligen inte läst hälften utan en massa annat som istället råkat komma i min väg, men det är ju så det ska vara.