Plötsligt händer det…

Som idag. Jag hade bestämt mig för att skriva. Och jag kom till kontoret strax efter åtta, slog på datorn och… började skriva.  Jag blev oerhört förvånad. Det låter kanske lite konstigt, men jag frångår mina planeringar mycket oftare än jag följer dem. Särskilt när det gäller avhandlingsskrivande och särskilt vissa avsnitt i den där avhandlingen. Det tar bara stopp. Ingenting stämmer. Alla exempel är fel och inte som jag minns dem, teoribygget är vacklande och luddigt  och jag hittar aldrig de citat och resonemang ur tidigare forskning som jag behöver.

Men idag var det lätt som ingenting. Som om det där avsnittet om civilstånd, status och prestige aldrig någonsin varit ett problem. Jag hittade alla de rätta exemplen ur källmaterialet, alla de rätta teoretiska begreppen och hjärnan växlade obehindrat mellan analys och beskrivning. När jag måste kolla upp något ur tidigare forskning behövde jag inte spendera en timme på att hitta rätt forskare, rätt bok och rätt sida utan jag slog automatiskt upp precis just det citat jag behövde. Vore varje arbetsdag så här så vore det ju ingen konst att doktorera!

Humanisthusets plågor

Två saker har irriterat mig hela dagen. Det första är att man måste ha passerkort till alla dörrar i hela humanisthuset. Snälla nån, SEMESTERN ÄR ÖVER! Är det inte dags att man blir insläppt på sitt eget jobb i vanlig god ordning igen utan att behöva fumla med kortet? Dessutom är dörrarna så tröga och hjärtskärande skramlande att man drar sig för att öppna dem i alla fall. Ingen inbrottstjuv kan obemärkt smyga sig in i våra korridorer. Man blir upptäckt  tjugo dörrar bort, minst.

Det andra är att det som vanligt byggs om i närheten av skrubben och att de rara, raska gossarna till byggarbetare haft radion igång på högsta volym hela dagen. Som att befinna sig i närheten av en festival. Jag satt under min filt i fåtöljen, med raggsockor på fötterna, hett te i en termos och rättade tentor medan jag svor för mig själv. Snälla nån, vi FORSKAR faktiskt! Vi behöver tystnad och ostördhet för våra känsliga och komplicerade tankar. (Jag har för övrigt inte frusit på hela sommaren. Jag hade glömt bort hur det kändes. Men tillbaka på mitt kontor vet jag nu precis.)

I slutet av dagen kom ett frågeformulär om arbetsmiljön i Humanisthuset på mejlen. Finns det möjligtvis något som behöver åtgärdas? Ja, mitt förslag är att någon jämnar detta K-märkta eländesbygge med marken och bygger något mer människovärdigt. Helst innan helgen.