Som idag. Jag hade bestämt mig för att skriva. Och jag kom till kontoret strax efter åtta, slog på datorn och… började skriva.  Jag blev oerhört förvånad. Det låter kanske lite konstigt, men jag frångår mina planeringar mycket oftare än jag följer dem. Särskilt när det gäller avhandlingsskrivande och särskilt vissa avsnitt i den där avhandlingen. Det tar bara stopp. Ingenting stämmer. Alla exempel är fel och inte som jag minns dem, teoribygget är vacklande och luddigt  och jag hittar aldrig de citat och resonemang ur tidigare forskning som jag behöver.

Men idag var det lätt som ingenting. Som om det där avsnittet om civilstånd, status och prestige aldrig någonsin varit ett problem. Jag hittade alla de rätta exemplen ur källmaterialet, alla de rätta teoretiska begreppen och hjärnan växlade obehindrat mellan analys och beskrivning. När jag måste kolla upp något ur tidigare forskning behövde jag inte spendera en timme på att hitta rätt forskare, rätt bok och rätt sida utan jag slog automatiskt upp precis just det citat jag behövde. Vore varje arbetsdag så här så vore det ju ingen konst att doktorera!