Det finns dagar då man undrar varför man överhuvudtaget ägnar sig åt något så meningslöst som historia. Och så finns det dagar då man inte skulle vilja göra något annat någonsin. Till exempel när seminariet har föreläsningsbesök i form av Joachim Östlund från Lund och man får glimtar ur ett fullständigt rafflande källmaterial om svenska sjömän som togs tillfånga av muslimska korsarer i Nordafrika. En hel värld öppnade sig. En värld när Medelhavet och Östersjön tillhörde samma rum och Sverige och Nordafrika plötsligt delade samma berättelse. För att vara någon som sysslar med skepp och sjömän blev jag pinsamt överraskad.De diffusa konturer jag hittills haft kring de konvojfarande örlogsskepp som då och då dyker upp i mina källor fick plötsligt skarpa linjer, färg och innehåll.

Det var för övrigt samma Joachim Östlund jag länkade till i ett annat sammanhang eftersom han hittat bevis för att svenska skepp transporterade slavar och deltog aktivt i Medelhavets slavhandel. Det är intressant vad som blir till självklara delar i ett lands historiemedvetande och vad som försvinner. Svenska handelsskepps närvaro i Medelhavet är sannerligen ett bortglömt kapitel vilket antagligen hör ihop med att ingen längre betraktar Sverige som en maritim nation. Det är dags att ändra på det och Joachim Östlunds kommande bok är ett stort steg på vägen.

Dagen avslutades med att jag hade glömt bort att det skulle utföras ett ljudtest här vid Forskningsfronten inför ombyggnationerna som ska ske i Humanisthuset i vår. Jag blev oerhört påmind, och mitt urtrista kapitel om lag, rätt och straff som just börjat glimra lite grann lämnades oavslutat i datorn.